Wanadin

Gud vad måna människor ändå som raggar på internet och som träffar människor från internet. Like me :P
Själv älskar jag den känslan man har innan man träffar personen, samtidigt hatar jag den.
Man har pratat så mycket på internet, telefon osv om allt möjligt och sen tar man steget till att träffas.
Det är många som till och med har hittat den rätta genom internet, gift sig och har barn och allting. OHOO!

Har haft två seriösa pojkvänner och båda dem träffade jag genom internet.
Jocke var jag tillsammans med i 1år och 3 månader, kan fortfarande minnas den dagen han skulle komma. Har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv.
Daniel träffade jag också genom internet, var übernervös då också. Han kom också hem till mig.
Fast har dock inte haft turen och träffat den rätta ännu och det känns som jag har blivit helt kräsen.
Eller vet jag inte riktigt hur det ska kännas nu längre, har träffat några pojkar och det har aldrig känts hundraprocentigt liksom. Känns som det är något som fattas.

Jocke var jag verkligen kär i, jag var verkligen det. My first love.
Fast man var blind då, för efter 1år och 3månader kom jag på att han var en idiot :P
Fast SHIT vad vi var med om mycket ändå, helt sjukt.

Aja, nog snackat om gamla ex.
Jag bara fasar över alla hjärtans dag för det finns ingen värre dag att vara singel på. TWIIIIIII !

Men jag och Camilla på jobbet har bestämt att jag inte ska hålla på att träffa massa människor, ska inte leta heller utan det ska bara säga POFF så ska han stå där. Han fina, han underbara, han perfekta.

Å jag längtar!