Ahhh
Då är det nämligen sista dagen jag arbetar här. Jag kan börja gråta bara jag tänker på det, har varit här sen 2005 och vissa av mina kollegor är fan helt underbara, sådana personer man önskar att man kunna vara med varje dag som jag nu har varit i 3 år. Tänk att aldrig möta dem mer på morgonen och säga godmorgon. Jag får gråten i halsen bara jag tänker på det. Men nu måste jag tänka framåt, jävla skit.
Jag får inte börja gråta..
Livet går vidare, så är det. Jag kan komma och hälsa på men det känns ju så jävla jobbigt nu för att man har kommit så nära dem här. Dem är som små extramammor allihopa. Ni ska veta att ni har hjälpt mig enormt mycket och jag kommer sakna er så jävla mycket.
Ny människor och nya saker att lära sig står på tur.
Jag är rädd för nya saker, jag är trygg i min situation idag. fan
Men jag kan klara detta, ellerhur?
Jag har valt kärleken, jag har valt att bo i Höör med personen jag älskar mest i världen. Han som gör mig till den lyckligaste, han som ska bli min man och bli pappa till våra barn. Jag älskar dig så mycket Morgan, du kan inte ana. Vi kommer ha världens finaste och mysigaste hus ever. Vi kommer ha ett underbart liv, du och jag. Jag kommer tjäna mer pengar, vi kommer kunna resa, köpa nya saker och leva bättre än vad vi gör idag.
Jag måste bara släppa taget.
Jag kommer inte hälsa på min familj och släkt lika mycket. Jobbet är det enda som gör att jag har någon slags "dragning" till Östra Göinge. Nu släpper jag det, nu släpper jag allt. Jag flyttar allt.
Shit, jag känner mig som en berg och dalbana. Ärligt talat. Ena stunden känner jag mig så stark och motiverad och andra stunden känner jag mig minst i världen och vet varken ut eller in.
.. suck ..
Jag blir lite förvirrad faktiskt..
Du har alltid skrivit att du inte vill vara där och att du inte trivs osv. Att du vill hitta nytt jobb osv. Sen när du väl gör de så trivs du så himla bra på Oderinvest?
Du ska väl vara glad nu istället och tänka på lönen och på en ny chans i livet. Varför vilja va kvar när du mått så dåligt?
Kom igen och kämpa nu istället.
Det kommer att gå kanonbra! Jag kände likadant.... Jag flyttade 70 mil ifrån min familj, mitt jobb och min trygghet. Det är alltid värst före. Det blir aldrig så "hemskt" som man befarar. Livet är fullt av utmaningar..... och transportmedel. :o) Det är bara 45 minuter till din familj. Det kommer att finnas superbra människor på ditt nya jobb också.... och säkert en Harry med! :o))) Puss / @
Gumman du lämnar ju inte landet, du flyttar ju inte till andra sidan jordklotet.. hälsa på familjen kan du ju göra, du har ju helger och även vardagkvällar!
Jag förstår att det känns jobbigt nu, men tänk på hur du har vantrivts där med "vissa" som jobbar där.. tänk på hur dåligt med pengar du tjänade, hur dina chefer inte uppskattade dig på det sättet du förtjänade!
Nu ska du utvecklas och det kommer finnas folk på din nya arbetsplats också, som du kan komma nära!
Herre gud, om jag kunde hjälpa dig genom detta.. det kommer bli så bra gumman, jag vet det :)