Älskade Nala
Vår katt Nala har varit borta i 1 vecka och 3 dagar.
Vi var ute för en timme sen och vi kände att det luktade konstigt i vår kaport(?).
Morgan sa "jag hoppas verkligen att det inte luktar lik", jag blev livrädd.
Vi hittade ingen Nala och Morgan skulle gå runt huset för att se om han såg henne, sen hör jag honom skrika och han kommer springade mot huset och Nala springer rätt in genom dörren. Helt mager och helt stirrig, hon visste inte vad hon skulle göra.. hon sprang direkt till matskålen,sen till oss för att kela och sen till maten igen. Hon skrik-jamade. Morgan berättade att han hade sett henne genom fönstret på tyskens skabbiga hus och hon fick panik när hon såg Morgan. Han krossade en ruta och hon sprang ut och in till oss direkt.. hon har alltså varit instängd i deras äckliga övergivna hus i 1 vecka och 3 dagar. Hon har inte haft mat eller vatten. Hon har hört oss ropa på henne och komma hem från jobbet med bilarna men inte kunnat komma ut. Hon har jamat högt efter oss och vi har inte hört henne.
Det gör ont i hjärtat att veta att hon har varit instängd där.
Crap, nu börjar jag gråta igen :( bara bröt ihop när jag fick reda på att hon har varit inne i tyskens hus och vi har inte tänkt på att kolla där :( Hon har säkert hoppat in genom rutan som är sönder där och sen inte kunnat komma ut. Jag visste att hon aldrig skulle springa ifrån oss, varför tittade vi inte där tidigare? ahhh
Alltså, jag är så jävla lycklig för att vi hittade henne i tid.
Nu får hon massa kärlek och släpper inte oss ur sikte och inte vi henne.
Hennes halsband är helt löst och hon är lätt och mager.
Hon har fått lite mjölk och druckit vatten och ätit lite.. i morgon ska jag ringa djursjukhuset i Malmö och höra om jag behöver köpa något kosttillskott till henne.
Min älskade kise, jag älskar dig!
Nu ska du bli kry och frisk som du var innan.
Dessa är tagna precis, svårt att se kanske men hon är mager och utsliten.
Hon ligger bara och försöker sova men verkar inte få ro. Awww!
Fy vad glad jag är att du är hemma hos Matte och Husse igen.
Vi var ute för en timme sen och vi kände att det luktade konstigt i vår kaport(?).
Morgan sa "jag hoppas verkligen att det inte luktar lik", jag blev livrädd.
Vi hittade ingen Nala och Morgan skulle gå runt huset för att se om han såg henne, sen hör jag honom skrika och han kommer springade mot huset och Nala springer rätt in genom dörren. Helt mager och helt stirrig, hon visste inte vad hon skulle göra.. hon sprang direkt till matskålen,sen till oss för att kela och sen till maten igen. Hon skrik-jamade. Morgan berättade att han hade sett henne genom fönstret på tyskens skabbiga hus och hon fick panik när hon såg Morgan. Han krossade en ruta och hon sprang ut och in till oss direkt.. hon har alltså varit instängd i deras äckliga övergivna hus i 1 vecka och 3 dagar. Hon har inte haft mat eller vatten. Hon har hört oss ropa på henne och komma hem från jobbet med bilarna men inte kunnat komma ut. Hon har jamat högt efter oss och vi har inte hört henne.
Det gör ont i hjärtat att veta att hon har varit instängd där.
Crap, nu börjar jag gråta igen :( bara bröt ihop när jag fick reda på att hon har varit inne i tyskens hus och vi har inte tänkt på att kolla där :( Hon har säkert hoppat in genom rutan som är sönder där och sen inte kunnat komma ut. Jag visste att hon aldrig skulle springa ifrån oss, varför tittade vi inte där tidigare? ahhh
Alltså, jag är så jävla lycklig för att vi hittade henne i tid.
Nu får hon massa kärlek och släpper inte oss ur sikte och inte vi henne.
Hennes halsband är helt löst och hon är lätt och mager.
Hon har fått lite mjölk och druckit vatten och ätit lite.. i morgon ska jag ringa djursjukhuset i Malmö och höra om jag behöver köpa något kosttillskott till henne.
Min älskade kise, jag älskar dig!
Nu ska du bli kry och frisk som du var innan.
Dessa är tagna precis, svårt att se kanske men hon är mager och utsliten.
Hon ligger bara och försöker sova men verkar inte få ro. Awww!
Fy vad glad jag är att du är hemma hos Matte och Husse igen.
Kommentarer
Postat av: Katta
Men gud va skönt!
Sjukt att hon var så nära, men ändå så långt bort.. lilla skruttan.
Trackback