Wanadin

Jympa-passet igår var ”medel” så det var mycket jobbigare än ”bas” som vi gick på förra veckan. Massa hopp, armhävningar m.m. Blev sjukt svettig men vi var jätte många och det var sjukt bra musik så man var peppad till max. Hon som höll i det var i mina ögon helt jävla perfekt. En perfekt kropp, väldigt öppen och verkade hur go som helst, sjukt snygg var hon dessutom. Hon berättade i slutet att hon planerar bröllop för henne och hennes sambo och att dem precis hade köpt hus. Hon hade varit på möhippa i helgen med tjejkompisarna och åkt vattenskidor för första gången. Allt lät verkligen helt perfekt i hennes värld och förutom det såg hon perfekt ut? Varför är livet orättvist? Varför får inte jag se perfekt ut och ha ett perfekt liv?

Blää.

Försöker att inte deppa ihop men det är inte lätt.

Tur att jag stormtrivs på mitt jobb och har massa underbara människor runt mig där hela dagarna. Annars vet jag inte vad jag hade gjort.

Är nere i en djup svacka nu, det är så himla jobbigt.

Vet inte när det vänder heller, hoppas det blir snart för det tär på mig.

Önskar att mina vänner bodde närmare mig som vanligt, ibland känner jag mig så ensam :(

Vet inte riktigt vad som krävs för att allt ska bli bra igen.
 

Ne, färdigpratat om det.. annars börjar jag snart gråta.

Idag ska jag till Burlöv center efter jobbet.

Ska lämna tillbaka en klänning på gina, sen ska jag kolla efter träningskläder.

Ska till jobbets Oulet på lunchen med Sassa och Kristina, se om det finns något.

Sen hämtar Susanne mig halv sju, aerobic-dags ikväll i en timme.. gött att vara igång igen!

I morgon vid sju (på morgonen) lämnar vi Malmö för att köra mot Varberg till konferensen.

Övernattar där till torsdag, got damn - det ska bli så himla roligt! :)

Yepp.