Wanadin

Ett steg närmare i min personliga utveckling i nuet.
Två hela kvällar nu på länge utan tårar.. skönt!
Jag känner att jag har gråtit för allt jag ska.
Har gråtit färdigt på något vis. Känns bättre nu.
Dock grät jag på väg till jobbet i förgår och en skvätt på jobbet, men det var inte så farligt.

De två senaste kvällarna har vi skrattat och varit vänner.. precis så som vi vill vara.
Vi har bestämt oss för att vi ska klara detta tillsammans.
Jag hoppas jag ju mest på att Emelies lägenhet ska bli min, men det har jag inte fått besked på ännu. Sen blir det väl att flytta så fort som möjligt, på en helg kommer det bli. Kommer att behöva all hjälp jag kan få.

Det känns lite bättre faktiskt, eller är det bara lugnet före stormen igen?
Detta är ju super jobbigt, det är inget man kan förneka.
[jag tror livet blir bättre, när man vet var man ska]

Jag vet vad som ska göras, jag fokuserar på det.
Sen vet man aldrig vad framtiden har att erbjuda, men jag känner mig starkare.
Tacka f-n för det, jag vet inte hur jag skulle kunna klara detta annars.
Lyssnar på Lars Winnerbäcks låtar i bilen till jobbet, han är så sinnessjukt bra.
Hans texter förstår en så bra, hans texter gör en starkare på något vis.

Detta kommer inte att göra att hela livet går under, livet går vidare.. jag inser det nu.
Fast det kommer vara så jäkla jobbigt, så är det just detta som måste göras.

För bådas skull.