En resa framför mig
Vilken resa jag har framför mig, jag är så laddad.
I november förra året tog jag beslutet att träffa min husläkare (då i Löberöd) för att prata om min övervikt. Redan då och lång tid innan dess (har typ bara dragit ut på det) så hade jag bestämt mig för att jag vill göra en magsäcksoperation. Hela mitt liv har jag kämpat med min övervikt och mått riktigt dåligt. Har lyckats gå ner med hjälp av GI en gång, men vad hände? Ja, det är alltid så man frågar sig själv.. varför fortsatte jag inte? Varför ändrade jag inte livsstilen då när jag hade chansen? Jag begriper inte det ärligt talat, kan inte förklara det heller för den delen för jag har själv ingen aning. Det är som en sjukdom som man inte kan kontrollera helt enkelt.
I alla fall, jag träffade min läkare som det var sagt i november då. Fick en tid en fredag, jag minns det som igår. Hela besöket gick ut på att jag satt och grät, fick liksom inte fram något ord alls. Läkaren försökte nog förstå mig men ställde liksom frågan ”Har du pojkvän, är han snäll mot dig?” Det handlade inte om att någon var dum mot mig.. eller jo, jag är ju dum mot mig själv. Jag satt och grät konstant och kunde inte sluta. Alla känslorna bara kom där under det besöket. Vi kom fram till hur dåligt jag mår av övervikten och att jag låg precis under kriterierna för en operation men ändå på gränsen, samtidigt så hörde han att jag hade ett blåsljud på hjärtat. Jag åkte till Lund och kollade hjärtat men det var bara ett ”skönhetsfel”, så det var ingen fara som tur var. Efter det så skickade läkaren en remiss för operation. Det är oftast flera års väntetid på en tid. Jag antog vårdgarantin som egentligen innebär att man inte ska behöva vänta på en tid mer än 90 dagar men då det är så mycket kö så uppfylls inte dem kraven.
Idag kom det ett brev i postlådan.
När jag fick reda på det blev jag kallsvettig, skakig och nervös.
Min kropp reagerar alltid så när jag blir nervös, det är riktigt jobbigt.
Jag blir totalt gråtfärdig och hjärtat slår i 180. Jag förstår mig inte på det alltså.
Samtidigt är jag glad för att det ÄNTLIGEN är dags. Jag är så taggad och har verkligen bestämt mig för att detta kommer vara det ultimata för mig. Jag ska dit den 11/11 och då ha ”möte” i 4-5 timmar med läkare, kirurg, dietist och allt vad det stod. Dem ska göra provtagningar också tydligen. Sen därefter bokas det väl en tid för operation… som då oftast är någon/några månader fram då man ska gå ner vissa kilon innan operationen. Man ska tydligen bara dricka flytande i typ 3 veckor innan operation. Gud, det är så spännande detta. Jag dör.
Tänkte först inte skriva om detta men jag kan inte hålla detta inom mig, jag bara är sån.
Behöver all stöttning jag kan få och jag VET att detta kommer bli bra!
Jag är så redo för detta!
Nu ska jag och Martin bort och sola, ska messa Louise om hon vill hänga på :)
Sen blir det Robinsson på tv och bara chill tills det är dags att sova.
Fredag i morgon, woho!
Oj.. oj! Lycka till gumman :) finns här o hejar på dig. Va du är duktig som tagit tag i det. Häftig resa. Kommer du dokumentera den här? PUSSSSAAAR FRÅN GÖTEBORG!!
Vännen...så bra och spännande eller vad man ska säga. Tänkte bara att om du vill prata med någon så finns det en tjej på Procurator som har gjort en sådan här operation. Hon är super nöjd...men visst är det tufft. Tror säkert att hon ställer upp om du vill kolla läget. Kram på dig/Anneli
Jag tror att du hade klarat att gå ner i vikt utan att göra en operation. Kommer du inte få betala en massa pengar för detta eller ska staten göra det? Tycker att gratis sådana operationer bara ska ges till de som verkligen behöver det. Men men, ditt val...
Till anonym: Undrar först och främst vem du är? Sen om du tror att jag klarar av det själv, så verkar du inte känna mig. Jag har BMI över 35 vilket tolkas som fetma så jag anser verkligen av hälsosjäl att jag verkligen behöver det som du tolkar det. Du kanske inte läste hela inlägget om att hela besöket hos läkaren gick ut på att jag satt och grät? Är inte det tecken på hur dåligt jag mår över det? Absolut är det mitt val!
Va skönt för dig gumman att det blir av. Jag vet iaf hur mkt du har kämpat =) Ses på lördag!
Jag vet vem du är men känner dig inte. Har följt din blogg ett bra tag. Fattar inte hur du kan ha ett BMI på över 35 när du ser så smal ut! Men har du det så finns det väl motivation antar jag. Jag tycker dock inte att bara för att man sitter och gråter över det så ska man få operationen gratis. Jag anser att en sådan operation får man om man har farlig fetma och det är helt, helt uteslutet att personen kan gå ner i vikt på egen hand. Det är en dyr operation och jag tycker bara staten ska bekosta den om det finns synnerliga hälsoskäl till det, fysiska sådana. Men jaja, ska inte va så bitter. Grattis till att du lyckats få operationen iaf.
Sant det du säger kan jag också tycka.
Men som sagt, så uppfyller jag ju kraven annars skulle det inte blivit beviljat.
Jag tror läkare vet vad dem pratar om och vad dem bedömer efter så :) Jag tror liksom inte dem godkänner att vem som helst får opereras då det är precis som du säger - svindyrt!
Nä, det är kanske inte så lätt att se på bilderna, men har nästan aldrig helkroppsbilder heller så..
Tack ska du ha!
Kommer gå bra vännen. Du vet var jag finns om du behöver prata. Kram Linda.M
Vad roligt för dej! Vet några stycken som inte lyckats få igenom pga att de har så hårda kriterier eller va man ska säga.. dem uppfyllde inte kraven helt enkel.. Grattis, de kommer gå kanonfint! :)
Vad irriterad jag blev när jag läste vad "..." skrev... Om denna personen läst din blogg ett tag så borde den personen även då ha läst hur flitig du varit med träning osv.
Jag hejar på dig och hoppas att allt kommer gå bra! :)
KRAM
Blir liksom irriterad när jag läser inlägget som den anonyma personen gjort. Denne verkar inte kunna förstå dina känslor och verkar ha brist på empati. Det är väl ingen människa som skulle gå igenom detta utan att ha goda skäl till det. Jag önskar dig all lycka till! Tycker att du är stark som går igenom detta!!
Vad ni är underbara, tusen tack för ert stöd!
Är så glad för din skull!! :)