Inser saker varje dag.

Jag har pratat ut med Louise idag. Det är hemskt att jag nu inser en sak.
Eller ja, hon har fått mig att inse mycket idag, men framförallt att jag befinner mig i en sjuk förvirringsperiod där jag verkligen INTE vet vem jag är. Jag håller på att formas till en människa jag inte känner igen, omedvetet. Det gör att jag inte kan ta någon till mig. Jag kan inte känna efter för jag vet inte vem jag själv är eller hur jag ska känna/vara. Operationen och -27kg på 3 månader har gett mig en stor nackdel märker jag nu. Jag trodde jag kände mig själv, att jag hade en starkare personlighet än vad jag verkligen har… ack, vad fel man hade.

 

Louise känner verkligen mig.

Jag kan inte förklara hur glad jag är för att jag kan prata med henne. Jag behöver ingen psykolog för hon är allt jag behöver. Jag vet att det är hon som kommer gör att jag kommer hitta tillbaka till mig själv. Du är bäst Louise. Tack för allt stöd du ger mig!

 

Louice säger:

Du är bara förvirrad & det har med att du formas om som person.

Inget gott som inte har något ont med sig!!

Men du kommer lära känna dig själv, för egentligen har du inte förändrats…

Martina säger:

Trodde verkligen att min personlighet var starkare än såhär :/ fan.

 

Louice säger:

Det kommer den vara, det är bara en period! du är världens bästa & finaste person, på alla vis! Du kommer bli klok på vad du vill & behöver... lovar!!!

 ________

Så jag är hemskt ledsen. Jag har inga svar på några frågor för jag har ingen aning.

Jag kan inte svara på vad jag känner/vill/behöver/söker/är, för jag vet inte. Ni anar inte hur frustrerande detta är. Jag önskar ni kunde ha mitt huvud för en stund. Bara för några månader sedan var jag helt säker på vem jag var, på vad jag ville i livet.

Var tog det vägen?


Jag blir knäpp och jag behöver inte bara ensamhet... jag behöver nog all närhet jag kan få för att inte förlora mig själv helt. Det är många människor jag vill ha i min närhet genom detta. Ni anar inte. Att människor blir arga/ledsna/besvikna på mig har jag full förståelse för, men jag kan inte göra något åt det just nu... jag kan bara inte det. Allt jag vill är att ni ska förstå hur jag känner bara.

Gör ni det, ens lite?


Kommentarer

Skriv din tanke här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback