Wanadin

Så var det onsdag! Underbara onsdag! Som vi har längtat efter dig! Eller ja, efter den fjärde Twilight-filmen såklart! Ett års väntan! Nu är det äntligen dags för oss att se den på bio ikväll! Sjukt hur en film kan påverka en alltså. Jag, Jennifer och Andreas ska ha det riktigt mysigt ikväll. Jag ska sluta jobba tjugo i fyra och sen åka hem och börja med maten och efterrätten. Kycklingenchiladas och ananaspaj! Sen ska jag försöka hinna dammsuga en runda med innan Jennifer dyker upp vid sjutiden. Bion börjar klockan nio! Blir läggdags sent ikväll men det gör mig absolut ingenting! Ohhhh!

Det var riktigt kallt i morse. Tycker synd om dom som har utomhusjobb när det är så kallt.. för att inte tala om när det är snökaos och storm, nej fy!

Pastagratängen igår var sådär, kommer nog inte göra om den. Smakade som lasagne typ. Vi åt päronsplitt-glass till efterrätt och det var ju sinnessjukt gott! Yummie!

Jag har tänkt mycket på döden de senaste dagarna. Dramatiskt va? Haha. Nej, men jag tänker såklart på Twilight-filmen och sen spårar tankarna ut fullständigt. Bella väljer att bli vampyr som Edward. Det innebär att hon aldrig kommer åldras. Hade man valt det? Varför inte liksom? Vem vill inte leva för evigt? Döden är hemsk. Bara tanken på att förlora någon är det värsta jag vet. Varför måste det hända? Jag kan inte ens tänka på att förlora någon för det gör så ont i mig. Alla vet att man någon gång ska dö. Det är bara till att hoppas att man lever ett långt, lyckligt liv och dör i sömnen av ålderdom och utan smärta. Livet är så orättvist. Det är så många som dör innan dom ens har hunnit leva. Jag undviker begravningar. Jag kan ta ett adjö hemma och i mitt huvud, jag behöver inte en begravning för att säga ”hej då” för en sista gång. Jag HATAR det. Dels gråter jag så högljutt så hela kyrkan ekar och dels HATAR jag att se när mina nära och kära är ledsna. Nej fy. Skulle jag få bestämma hade ingen behövt dö. Jag är inte rädd för döden för jag är fullt medveten om att det kommer hända. Men jag hoppas att när man väl är så gammal så man ligger på dödsbädden så är man redo för det, precis som med allt annat. Att man då känner att livet är fulländat och man har varit så lycklig man kunde vara i det livet man levt. Jag tänker brännas när jag dör, det har jag redan bestämt. Jag vill inte ha någon gravsten som någon ska känna sig tvingad av att sköta om. Det är bättre med minneslund att gå till om man vill prata med mig en stund :)

Tänker på Bellas beslut igen. Hade hon BARA älskat Edward hade jag kanske förstått henne. Men hon älskar ju även Jacob. Hm, jag vet i tusan. Jag hade nog valt att bli vampyr och jagat djur i skogen och bott i lyxvilla och för evigt ha min älskade vid min sida. Dock blir det ju en ständig flykt då man inte kan stanna på samma ställe, men vad gör det? Haha, jag känner mig så töntig med mitt Twilight-prat! Kan inte hjälpas ;)