Så slog det mig igen.
Jag har mina downers.
Det är otroligt skönt att jag kan prata med Andreas om ALLT. Min älskade livskamrat. Jag kan bli så otroligt rörd över att jag känner hur mycket du älskar mig. Att ha dig som min närmaste, är det bästa jag kunde önska mig. Du gör mig så glad. Dina komplimanger och ditt sätt att göra mig glad, är bland det bästa jag vet.
Jag älskar dig Andreas.
Sen att jag i denna stund ligger bredvid vår dotter som sover, gör det hela så självklart. Tänk att vi skapade det finaste som finns. Så, nu bölar jag igen.. haha. Denna gången av ren glädje över er två.
Det andra släpper jag nu, för det har jag pratat ut om. Så, efter detta blogginlägget har jag ingenting att tänka på. Det är ett rent lyckorus i kroppen bara. Godnatt.
Kommentarer
Trackback