Wanadin

What else? Helgerna bara försvinner. Jag har inte alls ångest över jobbet. Bara över pendlingen. Hur länge orkar jag egentligen? Hur länge orkar jag inte ha ett liv? Måste lägga mig nio på kvällen. Måste gå upp 04:30 varje jäkla morgon. Måste stå ut med tåg och bussförseningar.  Det tär, det gör verkligen det. Jag känner själv hur jag inte har tid för någonting. Jag vill försöka vara med Ammy så mycket det bara går.. det är ju så.

Får panik på husletandet också. Jag som alltid är positiv till det mest, ser de flesta hus med negativ inställning. Jag tror jag är rädd. Rädd för att inte trivas och stå där och vara skuldsatt upp över öronen. Rädd att huset ska vara skit egentligen, som det förra huset var som jag var delköpare i. Jag är rädd, det är nog det. När kommer jag gå in i ett hus och tycka det känns perfekt? Aldrig?

Godnatt.