Funderar över livet.
Man får perspektiv när man går till tåget på morgonen. På Hässleholms central hänger vissa människor på stationen varje morgon. Dom går i trasor, dom är skitiga, dom dricker sprit och luktar därefter. Dom sover där ibland, dom kan sitta och prata med sig själva och ibland skriker dom något till en annan människa som går förbi. Dom har sin ryggsäck som är allt dom verkar äga.
Vad har gjort att dom hamnat där? Vad har gjort att dom inte har ett hem att sova i?
Där går jag varje morgon förbi dessa människor. Gift, mamma, arbetande, tagit körkort, klarat skolan med bra betyg och har ett varmt, tryggt boende och jag undrar hur jag har hamnat här. Varför lyckades jag med allt detta? Är det tur? Är det självvalt?
Vad är det som gör att det kan vara så olika? Vissa har inga hem. Vem kan hjälpa dom? Kan dom få hjälp? Vill dom?
Kommentarer
Postat av: Louise
Stort <3 till dig för att du tänker på det,fina du!
Trackback