...
Jag vill bara gråta. Men vad hjälper det? Gråten i halsen hela tiden. Bilden av Aston i sängen plågar mig fortfarande, när han låg där och inte kunde andas.
Jag har precis tvingats hålla fast Aston ännu en gång och försökt att badda hans ögon med ljummet vatten, han kan inte ens öppna dom efter att han har sovit. Han HATAR när jag närmar mig hans ögon eller hans näsa. Han gallskriker!! Jag hatar detta. Jag kämpar att få homom lugn, så inte Ammy ska vakna.
Fy vad jag uppskattar åldern som Ammy är i nu, när hon kan tala om vad som är fel. När man kan be henne fräsa och hosta eller vad som nu kan behövas.
Klockan är inte ens två och han har gnällt konstant sen han "somnade". Varje gång jag har lyckats somna, så vaknar jag av honom. Jag är så jävla hjälplös. Han vill inte äta. Han vill inte sova. Han är slemmig i näsan och halsen. Hans ögon är helt igenkletade. Han vill inte vara vaken.
Ge mig styrka i detta. Jag orkar inte :(
Sen en annan del av mig tänker på andra som har det tusen gånger värre. Som tvingas se ens barn gå igenom cellgiftsbehandlingar osv.. nej fyfarao, DET skulle vara en mardröm.
Detta kommer gå över, jag vet det. Men när man är såhär, mitt uppe i det, så känns det hopplöst. Sömnen gör så att man orkar. Om man inte får den, hur gör man då?
Bli nu frisk min älskade pojke!!!
Kommentarer
Postat av: pillan
Usch stackars gosse :( Jag lider med honom och dig. Jag hoppas och ber att han blir frisk nu så att han kan bli den glada lilla sötnosen som han är igen. Så att ni får sova och så att du och orkar mer. Tänker på er! <3<3<3 Puss
Trackback