Galet

Alltså tänk att detta var en liten Aston som låg där inne i magen och såg så glad ut.


Helt otroligt. Samtidigt ledsamt att det inte kommer bli fler barn för oss. Jag är tydligen gjord för att föda barn. 

Jag kan sakna den där längtan, känslan när bebisen kommer upp på bröstet första gången.. Men både jag och Andreas känner oss nöjda med två barn. Men jag tror alltid att det kommer kännas lite sorgligt att man inte ska vara med om en graviditet till. Att nu ska barnen bli stora, med allt vad det innebär. Bebistiden försvinner. Ååå, ångest blandat med förväntan. Hjälp.

Meningen med livet är att vara mamma. För mig är det så iallafall. Jag älskar det. Jag älskar mina barn mer än jag trodde var möjligt.





Kommentarer

Skriv din tanke här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback