Wanadin

Konstant gnäll, tårar och skrik från båda barnen, oavbrutet i princip. Försökt att laga mat samtidigt och tillfredsställa dom båda i den mån jag kunde, dom var typ helt otröstliga och visste knappt vad dom ville.

Går ut med soporna och organiskt-påsen går sönder, så alla matrester trillade ut på marken bredvid soptunnan.

Ammy trillade ner från toastolen och skrek allt hon kunde och då blev Aston rädd och skrek ännu mer. Båda två stod och skrekgrät ikapp på toa, så då passade jag på att också bryta ihop i gråt och känna att livet är över typ.. bra där, Martina! Sen skulle jag borsta tänderna på båda som typ vägrade sluta gråta.

Sen att försöka natta båda gjorde inte saken bättre. Då började jag känna mig otillräcklig istället och bölade ännu mer. Ammy ville bli omhållen och Aston storbölade och ville bli klappad i pannan och känna närhet. Där låg jag och försökte röra dom båda och tårarna bara rann. Fy, denna kvällen har varit en pers.. och jag kan inte sluta gråta.

Uppgiven. Trött. Otillräcklig. Så känner jag mig just nu.

Sen vet jag ju att denna kvällen beror på två övertrötta barn.. dagis tar hårt på dom och det gör mig ännu mer ledsen. Den lilla tid vi hinner ses i veckan blir liksom kaos och skrik, inte mys och rolig. 

Andreas är på kurs till kl nio, därav att jag har varit ensam med barnen ikväll. Kred till ensamstående förälder.. jag begriper inte hur man klarar det.

Linda och barnen kom över en snabbis. Dom lekte fint en kvart, resten av tiden skrek dom och bråkade om saker....

I morgon är det en ny dag.. Den ska bli bättre.