Jag och empati
Tänker mycket på mig själv och hur jag känner att jag kan vara känslokall när andra gnäller eller har "problem" som jag egentligen inte tycker är så farligt..
Just nu gråter jag framför humorgalan "för varenda unge". Jag ser familjer och barn som flyr från krig och naturkatastrofer. Jag ser magra barn och jag ser noll glädje någonstans. Jag ser barn som dör av svält!! Jag kan fan inte förstå det någonstans!
Jag ser så många som har det så fruktansvärt dåligt i världen. DET berör mig. DET gör att hela jag fylls av empati. Jag lider. Jag lider för fattigdom i världen, för sjukdomar, för olyckor och allt annat som jag inte kan göra något åt.
Jag har svårt att känna empati när man tycker synd om sig själv för "skitsaker" egentligen. Jag tänker för mycket på andra som har det tusen gånger värre. Jag tänker på att man istället bör uppskatta att man är frisk. Att man har fri tillgång till vatten och mat samt tak över huvudet. Det finns liksom inte för alla. Skulle kommunen stänga av vårt vatten ett dygn hade folk fått panik, ehhh.. världen är skruvad och helt uppochner.
Är det så förbaskat svårt att uppskatta det man har varje dag, när man har det så bra som vi har det?
Jag säger inte att jag aldrig gnäller, för det gör jag.. det gör alla. Men därför känner jag att jag vill se alla dessa galor på tv, där man får perspektiv över hur bra man har det och över hur hemskt andra har det. Att man får några timmar att tänka på orättvisan i världen och hur fruktansvärt det är. Inte för att det hjälper någon annan, men det får iaf mig att se saker i livet annorlunda.
Kommentarer
Trackback
