Glad!
Okej, kan vi prata om känslan i kroppen när man träffar någon man tycker om?
Hela jag svävar på moln känns det som.. jag går runt och lyssnar på dansbandsmusik och kärlekslåtar hela dagarna typ.. jag ler och tänker på honom hela tiden. Hela jag och min kropp utstrålar glädje typ. Samtidigt känns det ganska sjukt för att jag nyligen var i ett förhållande med Andreas. Men det borde ju betyda att det inte var rätt och att jag bearbetade "bort" honom redan för 2år sedan tror jag..
Allt började för en månad sen.. jag skaffade appen "Tinder" för skojsskull och gillade en kille där som gillade mig tillbaka. Han skrev direkt "Hej, du är en brobytös va?". Då visade det sig att han har gått i klassen över mig på högstadiet i Broby.. fråga mig inte hur han kunde känna igen mig nu, haha
Den 25 augusti träffade jag honom första gången, sen dess har vi inte kunnat låta bli att träffa varandra. Så fort han eller jag har möjlighet att vara barnlediga så ses vi. Han anmälde sig även till buggkursen som jag går på, så vi buggar där tillsammans också :) Vi försöker ändå ta det långsamt fram, men just nu känns allt bara så himla bra. Han är snäll, go, fin och omtänksam.. och en göingepaaaug som gillar dansband/bugg – kan det bli bättre? ;) Samma humor har vi också!
På fredag ska vi på dubbeldejt med Rebecka och Robin, vi ska spela shuffleboard och käka på Harrys.. längtar!
Idag skriver jag och Andreas på bodelningen och jag kan söka lagfart och bli ägare själv till MITT hus! :) Tänk att allt ändå blev så bra trots allt.. wehoo!
