Han var otrogen mer än en gång..
Så var semestern kommen, nu är jag ledig i tre veckor, jobbar en, sen en semestervecka till. Ahh, vädret idag är helt underbart och barnen kom till mig vid lunch idag.. så nu är jag hel igen ❤ Hoppas på en lika bra sommar som förra året.
Igår var jag på inflyttningsfest hos Carro.. där var en tjej, Annie som började prata med mig och jag visade bild på barnen och då säger hon "ja, jag vet ju vem Andreas är och din barn och har vetat om vem du är i tre år nu".. sen avslöjade hon allt. Allt om hennes och Andreas "relation" som de hade för tre år sen. När han var ute så gick han hem till henne efteråt och var otrogen. Förstår ni? Jag förstår inte hur man kan vara som honom, att inte ha ett uns av samvete i kroppen. Att sedan komma hem till sin fru och sina två barn efter att man varit med någon annan? Jag är mållös och jag är så otroligt glad över att inte vara med honom mer. Jag sörjer att mina barn har en pappa som är på det viset. Jag hoppas att han aldrig gör såhär mot Sofia sen när deras förhållande blir "vardag". Barnen tycker om Sofia så skulle han vara otrogen mot henne, så kommer det även att drabba barnen.
Aja, life goes on.
Planer på semestern som är bokade är: Lalandia i 2 nätter, Tredenborgs camping, Tosselilla sommarland och Torekovs camping.. kommer bli en del turer till Sandviken också ;) Linus har semester dessa kommande tre veckor också och har Milton så vi kommer väl hänga en del.
Nästa helg åker vi till Ekebo-festivalen.. Andreas är utomlands, så barnen ska sova hos Sussie hela helgen.. hoppas det går bra.
Tänk att Ammy ska börja ettan nu och Aston har ett år kvar på dagis.. mina älskade stora, fantastiska kids ❤
Hej igen.
Farmors operation gick bra, känns så bra!
Försöker att inte tänka på negtiva saker, det kan lätt ta över en. Andreas attityg är en sådan sak som jag kan reta mig på oerhört mycket. Jag försöker istället bara se till mig själv, så länge jag inte är sådan så är det inte mitt problem. Det är bara ibland man bli ledsen och att det tar över, men försöker tänka på positiva saker nu istället.
På fredag slutar min älskade tös förskoleklass och är redo att börja i ettan, i en riktig skolklass! :) Jag ska minsann göra jordgubbstårta och fira det på fredag! ♥
På fredag tar Elida studenten, på lördag tar Amanda studenten och Milton fyller även år då, på söndag ska syrran har kalas.. så det blir firande hela helgen lång :) Nästa vecka är det midsommar redan, galet! Vi ska hem till Linus syster och fira där.. jag ska ha barnen så jag är glaaaaaaaad! :) Snart är semestern här dessutom! Lycka!!
Fyför..
Jag har en konstig och obehaglig känsla i hela min kropp. Idag läste jag om Terese Alven, en fantastisk inspirerande kvinna inom Hälsa & Idrott. Ni kanske vet vem det är?
För bara några veckor sedan fick hon reda på att hon drabbats av äggstockscancer och i förgår omgiven av sina små barn & sin man valde hon i samråd med läkarna att få somna in & sova sin sista tid innan hon tar sitt sista andetag. Hela denna situationen gör mig illamående, ger mig dödsångest och en rädsla inom mig jag så kraftigt känner i hela kroppen.
En ung kvinna, bara 5 år äldre än mig, en mamma mitt i livet får en cancerdiagnos & kommer dö inom mindre än en månad efter beskedet. Hur är det rimligt, hur är det rättvist? Jag är livrädd för att bli sjuk och få cancer.
Jag är inte rädd för min egen del, inte heller för döden. Men jag är livrädd att inte få se mina barn växa upp, inte få finnas för dom längre & livrädd att dom skulle behöva överleva utan mig. För mina barn vill jag alltid finnas och att bli sjuk och att gå bort 37 år gammal som Terese är ju helt fruktansvärt. Jag kan inte ens sätta mig in i hennes känslor när hon förstod att hon inte skulle få finnas mer, att behöva säga adjö till sina barn och acceptera vad som skulle ske.. Idag går mina tankar till hela hennes familj och ångesten som trycker i mitt bröst idag gör mig extra tacksam för livet!
För bara några veckor sedan fick hon reda på att hon drabbats av äggstockscancer och i förgår omgiven av sina små barn & sin man valde hon i samråd med läkarna att få somna in & sova sin sista tid innan hon tar sitt sista andetag. Hela denna situationen gör mig illamående, ger mig dödsångest och en rädsla inom mig jag så kraftigt känner i hela kroppen.
En ung kvinna, bara 5 år äldre än mig, en mamma mitt i livet får en cancerdiagnos & kommer dö inom mindre än en månad efter beskedet. Hur är det rimligt, hur är det rättvist? Jag är livrädd för att bli sjuk och få cancer.
Jag är inte rädd för min egen del, inte heller för döden. Men jag är livrädd att inte få se mina barn växa upp, inte få finnas för dom längre & livrädd att dom skulle behöva överleva utan mig. För mina barn vill jag alltid finnas och att bli sjuk och att gå bort 37 år gammal som Terese är ju helt fruktansvärt. Jag kan inte ens sätta mig in i hennes känslor när hon förstod att hon inte skulle få finnas mer, att behöva säga adjö till sina barn och acceptera vad som skulle ske.. Idag går mina tankar till hela hennes familj och ångesten som trycker i mitt bröst idag gör mig extra tacksam för livet!
Idag tänker jag på farfar som ligger på sjukhuset med andningsproblem, jag tänker även på min älskade farmor som ska opereras idag och hoppas innerligt att allt går bra ♥
Kram på er, glöm inte att vara tacksam över livet och ta vara på varje sekund av det.