Tjohoo.

ag vet inte hur jag ska förklara hur jag känner..

Jag är bara så glad varje dag. Jag ser framemot saker. Jag tycker allt går som på räls.

Vissa kollegor tycker det är drygt på jobbet medans jag sitter och peppar dom, haha.

 

Mamma sover hos mig nu i ett par dagar och rensar skåp och garderober, perfekt ;)

 

I morgon ska jag, Pernilla och Rebecka till Bäckaskogs slott och dansa till bästa Grönwalls.

På lördag ska jag jobba 06:00-14:30, sen till Broby marknad en runda.

På söndag är det ”Glöttardá” på Hovdala :)

 

På onsdag nästa vecka börjar buggkursen i Stoby, jag är så så sugen!

Dessutom är mina kollegor Fanny och Sara också på.. så himla kul.

Däremot innebär det att jag måste ordna barnvakt onsdagar mellan 19:45-20:15 på 7 tillfällen.. humm..

Vill bara bli klar med husbiten så att Andreas kan ordna ett eget boende och kunna ha barnen hos sig någongång..

 

På torsdag nästa vecka är det grillkväll på fritids :) Sen på lördag är det Elida och Rasmus fest och sen jobb på söndagen..

Nästa söndag börjar Ammy simskolan igen!


Det är mycket på gång nu.. woop!

 


Wohoo!

Jag vet inte hur jag ska förklara hur jag känner..

Jag är bara så glad varje dag. Jag ser framemot saker. Jag tycker allt går som på räls.

Vissa kollegor tycker det är drygt på jobbet medans jag sitter och peppar dom, haha.

 

Mamma sover hos mig nu i ett par dagar och rensar skåp och garderober, perfekt ;)

 

I morgon ska jag, Pernilla och Rebecka till Bäckaskogs slott och dansa till bästa Grönwalls.

På lördag ska jag jobba 06:00-14:30, sen till Broby marknad en runda.

På söndag är det ”Glöttardá” på Hovdala :)

 

På onsdag nästa vecka börjar buggkursen i Stoby, jag är så så sugen!

Dessutom är mina kollegor Fanny och Sara också på.. så himla kul.

Däremot innebär det att jag måste ordna barnvakt onsdagar mellan 19:45-21:15 på 7 tillfällen.. humm..


Vill bara bli klar med husbiten så att Andreas kan ordna ett eget boende och kunna ha barnen hos sig någongång..

 

På torsdag nästa vecka är det grillkväll på fritids :) Sen på lördag är det Elida och Rasmus fest och sen jobb på söndagen..

Nästa söndag börjar Ammy simskolan igen!


Det är mycket på gång nu.. woop!

 


Måndag!

Whaaaoooowwww, vilken helg!

Mer stadsfest åt folket! Så himla roligt jag har haft det, både i fredags och i lördags.

Batterierna är laddade och jag är GLAD!!

 

Nu väntas två veckor där jag ska jobba 6dagars-veckor.. puhu.

Ska till Bäckaskogs slott på fredag och dansa till Grönwalls. Sen jobba på lördag och en sväng till Broby marknad efteråt. Nästa helg på lördagen är det dags för Elida och Rasmus fest och även då ska jag jobba dagen efter.. men ja, det ska väl gå bra :)

 

Ni håller tummarna att värderingen går bra i morgon? :)

 

Låten som spelas om och om igen just nu:

 

Jag stog med hjärtat i min hand, men du bara gick förbi
Om du vill kapa alla band så ska jag ge dig frid
Jag ska säga att jag förstår, inte ställa några krav
Och öppna dörren när du går så du kan ge dig av
Jag vet att jag står

På egna ben på egen hand
Och du ska få se att jag kan ro i land
Jag har gått din väg steg för steg
Men du ska få se att nu går jag min väg

Jag tänker inte skriva brev inte ringa på din dörr
Det blev ju ändå som det blev ingenting är som förr
Och om jag ringer dig nån dag tror jag nog att du förstår
Då är det bara för att jag vill höra hur du mår
Jag vet att jag står

På egna ben på egen hand
Och du ska få se att jag kan ro i land
Jag har gått din väg steg för steg
Men du ska få se att nu går jag min väg

Jag hittar nog hem tillslut och finner säkert vägar ut
En liten bit av mig finns nog kvar hos dig
Jag är nog mera stark än svag nu går jag mot en morgondag
Det kommer att gå bra jag ska leva livet

På egna ben på egen hand
Och du ska få se att jag kan ro i land
Jag har gått din väg steg för steg
Men du ska få se att nu går jag min väg

På egna ben på egen hand
Och du ska få se att jag kan ro i land
Jag har gått din väg steg för steg
Men du ska få se att nu går jag min väg

På egna ben på egen hand
Och du ska få se att jag kan ro i land
Jag har gått din väg steg för steg
Men du ska få se att nu går jag min väg

 


Happy!

Nu vill jag skriva av mig. Mestadels för att jag känner något så starkt inom mig. Där är inget mörker, det är bara ljus! Förstår ni? Det känns som att jag har lämnat något riktigt dåligt och hemskt bakom mig och allt kan bara bli bättre framöver.


Jag känner mig stark, lycklig, glad och oövervinnerlig (haha). Det är kanske mycket tack vare att jag lyssnade på Carola på väg till jobbet och blev helt till mig.. ja herregud, som jag sjunger till Carola när jag är ensam 😉 Jag menar.. sätt själv på ”Så länge jag lever” eller ”Det regnar i Stockholm”.. hallå!? Vilka låtar.. jesus! (passande, haha).


Hela helgen ska jag partajja med fina vänner, det blir Hässleholms stadsfest både ikväll och i morgon.


Bästa Jenny har nu målat färdigt en grå fondvägg i vardagsrummet. Det gjorde att hela rummet blev helt annorlunda, på ett bra sätt. Det känns mycket mysigare och ombonat på något sätt. Jag är så tacksam och nöjd! ♥

 

Det går bra för Ammy i skolan och Aston på dagis. Aldrig tårar när jag lämnar på morgonen, det är guld värt. Nu ska Ammy börja nästa steg i simskolan också. Aston lär skrivas in på fotboll nästa vår och även han ska börja på simskola :)

 

Det viktigaste som har hänt på sistone är ju att jag kommer kunna behålla huset själv med barnen. Tack vare att pappa står med som medlåntagare så löste sig allt. Den stenen som bara släppte på kvällen när vi hade fått beskedet var helt galet skönt. Jag bara satt och grät.. grät av tacksamhet över fina människor som ställer upp för mig, tacksamhet över att barnen och jag inte behöver sätta oss i en lägenhet. Tacksamhet över att kunna bo kvar i Stoby.. ja, jag älskar Stoby och barnen kan inte få en bättre uppväxt än just där med kompisarna runt sig och trädgård att leka i. Jag är LYCKLIG!!!

 

På tisdag kommer en mäklare och gör en skriftlig värdering på huset. Håll tummarna att den blir så låg som möjligt :P Sen är det dags att upprätta bodelning. Det ska rensas hemma och alla Andreas saker ska BORT.

_________________________

You know the bed feels warmer
Sleeping here alone
You know I dream in color
And do the things I want

You think you got the best of me
Think you've had the last laugh
Bet you think that everything good is gone
Think you left me broken down
Think that I'd come running back
Baby you don't know me, cause you're dead wrong

What doesn't kill you makes you stronger
Stand a little taller
Doesn't mean I'm lonely when I'm alone


Thanks to you I got a new thing started
Thanks to you I'm not the broken-hearted
Thanks to you I'm finally thinking about me
You know in the end the day you left was just my beginning
In the end

 
 
 

 


Ammy 6år!

Idag fyller min stjärna 6år! Helt galet! GRATTIS älsklingen! Hon är så stor och förståndig.

Finns ingen som du Ammy, älskar dig mer än jag kan beskriva.

 

Då var kalashelgen över.. puhh! Barnkalas i lördags och släktkalas igår :)

Ammy verkar helnöjd och det är det viktigaste! ♥ Hon tappade dessutom sin första tand i fredags!

Det blev lite dramatiskt då hon försökte öppna en papp-låda med tänderna och just den tanden fastande och drogs ut.. det blödde som bara den och hon grät.. men sen blev det bra :)

 

Vill spy massa galla här, men jag struntar nog i det..

Han är inte värd det.

 

I oktober väntar en utbildning igen på jobbet, denna gången en inköpsutbildning med en hotellövernattning i Gävle. Det ska bli spännande!

 

 

 


Torsdag.

Så var det den 16 augusti. För exakt 6år sedan så var Ammy beräknad att komma just denna dag. Dock kom hon fyra dagar senare än BF, precis som sin lillebror! :)
 
Vecka 35/36 får vi lov att jobba frivillig övertid. Dock max en dag/helg. Jag jobbar gärna en lördag och en söndag dessa två helger, det ger ju goa pengar! Men måste med Andreas om han kan ha barnen dessa dagar. 
 
Idag ska Andreas hämta barnen på fritids/dagis. Jag ska på möte på banken.
I morgon är det fredag. Då ska jag och barnen ha en liten minikräftskiva tänkte jag ♥
Sen ska vi förbereda inför kommande kalas i helgen.. jag måste handla också.. puhh.
 
Hämtade hem Skodan igår, 2300kr fattigare.. jag hatar bilar :P
 
Lite bilder som togs igår på Hovdala:
 
 

Tack!

Jag säger tack återigen för att jag har energi så det räcker och blir över för att orka. Tack för att jag inte är en grubblare. Tack för att jag är en optimist. Tack för att jag värdesätter mina barn och mig själv före allt. Godnatt!



Tisdag.

Natten var inte så rolig. Vaknade vid 01 och såg att Aston hade näsblod delux. Blod på hela sig och utsmetat i ansiktet, blod på lakan, täcke, kudde och överallt. Dessutom började han klaga på att han hade ont i örat. "Jag vill ha medicin sa han" och var ledsen. Jag gav honom alvedon och distraherade honom med surfplattan en stund, sen somnade han om igen. Han hade ingen feber eller så.

Lämningen i morse gick lika bra som igår.. Ammy sa "även när jag blir större kommer jag alltid vilja att mamma följer mig till skolan".. så söt ♥ Tror dock inte det kommer hålla i sig, hehe..
 
Fick domen på bilen också.. Skodan är ju på verkstad just nu. Som tur var så är det bara en givare som är sönder och en sådan kostar typ tusen kronor.. var ju rädd att det skulle bli superdyrt.
 
Igår betalades avgiften in för skilsmässan och skilsmässopapprena kom in till tingsrätten den 10 augusti. Så från den datumen och 6 månader fram så är det betänketid.. vilket innebär att i feb/mars nästa år så kommer jag vara skild...
 
Är på rensning/städnings-humör.. längtar hem.. haha.

Rutiner är åter tillbaka.

Så var det tillbaka till jobbet/dagis/fritids och alla rutiner. Lämningen i morse gick över förväntan, trots att det var lite jobbigt för barnen att gå upp i morse så lämnade jag faktiskt båda utan en enda tår. Aston sa "men Ammy, du ska inte gå" när hon pussade honom hejdå på dagis.. men han hittade något kul att leka med direkt, så vi kunde gå iväg utan problem.
 
Ammy var nervös när vi promenerade mot fritids, men även hon vinkade glatt i fönstret åt mig. Älskade ungar ♥ Dock var jag nära att börja gråta när jag berättade för fritids-personalen om att jag och Andreas ska dela på oss och Ammy kan komma att nämna det och kanske bli ledsen. Tydligen har hon tagit upp det med Selmas mamma och varit ledsen hos dom.. älskade gumman. Hon är ju så stor och medveten nu. Tänk att hon blir 6år om en vecka! Hela helgen ska vi fira henne med barnkalas på lördag och släktkalas på söndag ♥ Alva ska sova över på lördag också..
 
Ammys tand är riktigt lös nu, snart kommer första tandfe-besöket :)
 
Andreas hade barnen i huset i helgen och det hade gått helt problemfritt. De hade varit i badhuset och barnen hade varit så snälla hela helgen. Andreas frågade mig om han skulle fixa tvätt eller något när han kom i fredags.. ehh, du har inte tvättat på typ 7år.. men nu kan du fråga? Nej tack.
 
Jag höll mig borta från huset hela helgen.
Var på musikquiz i fredags och logdans i lördags :)
 
På torsdag väntar besök på Glimåkra Sparbank för att höra en till banks åsikt.
Pappa följer med, det känns tryggt.
 
Ligger ute ett hus i Stoby nu som skulle vara med lagom för mig och barnen.. enplans-hus och 1,4 miljoner.
 
Trots alla tårar denna semestern, så ser jag ändå tillbaka på semestern som en underbar semester.. trots allt. Vädret har varit fantastiskt och vi har gjort massa kul med barnen.

Tack vare mina nära och kära känner jag mig starkare än någonsin och ser ett ljus i tunneln.. TACK! ♥ 
 
 
Lite bilder från senaste veckan:
 

Hittade bästa texten just nu.

You wanna play, you wanna stay, you wanna have it all
You started messing with my head until I hit a wall
Maybe I shoulda known, maybe I shoulda known
That you would walk, you would walk out the door
Said we were done, you met someone and rubbed it in my face
Cut to the punch, she broke your heart, and then she ran away
I guess you shoulda known, I guess you shoulda known
That I would talk, I would talk
But even if the stars and moon collide
I never want you back into my life
You can take your words and all your lies
Oh oh oh I really don't care
Even if the stars and moon collide
I never want you back into my life
You can take your words and all your lies
Oh oh oh I really don't care
I can't believe I ever stayed up writing songs about you
You don't deserve to know the way I used to think about you
Oh no not anymore, oh no not anymore
You had your shot, had your shot, but you let go
Now if we meet out on the street I wont be running scared
I'll walk right up to you and put one finger in the air
And make you understand, and make you understand
You had your chance, had your chance


Håll tummarna för att karma kommer och hälsar på.


Arg.

Okej. För varje dag som går blir jag argare och argare.
Jag älter det han har gjort mot mig och oss om och om igen i mitt huvud.
 
Hur kan han skicka en snapshat-bild till en av mina vänner med en bild på havet, på mat och på halva denna tjejen han nu träffar och skriva "Världens bästa tjej, världens bästa mat och världens bästa ställe". Jag spyr... har han ingen respekt för fem öre i kroppen?
 
HUR KAN MAN VARA SÅ EGOTRIPPAD?

Hur kan man lämna huset, mig och sina barn här och bara gå in i ett nytt förhållande så snabbt?? Jag begriper ingenting. Det är ett sådant slag under bältet att jag mår illa.  Hela min släkt är så jäkla arga och avskyr honom, precis som jag gör mer och mer. Hur kan han vilja avsluta vår relation på detta viset och skada den så intensitvt för all framtid? Hur kan han göra såhär mot sina barn? Att bara lämna dom för en ny tjej.. 
 
Idag frågade Ammy mig vart han bor.. jag fick ljuga för henne och säga "kanske hos kompisar, hos Daniel och sådär". Fyför.............
 
Idag blev jag nekad av SBAB att ta över huset. Det var blankt nej från deras sida.. min inkomist räcker inte och då de beräknar på en ränta på 7% så är det kört. Jag har bokat ett möte med Glimåkra sparbank också och ska höra deras åsikt. Det lutar ju åt att vi måste sälja huset..
 
Tanken på att jag och barnen ska bo i en lägenhet och att deras uppväxt inte ska få vara här i Stoby med klasskompisarna får mig att må så dåligt att jag bryter samman. Jag vill inte lämna Stoby.. inte ett enda dugg! Jag vet inte vart jag ska ta vägen............
 
Fyfan för allt just nu. Jag är helt slutkörd. Jag orkar inte....

Fy fan...

Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, men känner ändå att jag måste. Det känns som jag är i en bubbla med ständig sorg och ständig ilska som strömmar i hela mig.
 
Idag kom Andreas hit med skilsmässopapper och han släppte bomben att han har träffat en annan. Vi berättade för barnen att pappa ska flytta. Andreas packade en resväska och åkte till sin nya tjej.
 
Vi sa till barnen att pappa ska flytta/har flyttat. Då tog dom det bra. Men eftersom barnen har sett mig gråta hela dagen, så kom det väl ikapp Ammy nu ikväll. Jag har precis lyckats trösta min blivande 6åring efter att hon bröt ihop och låg och grät i ren förtvivlan över att pappa har flyttat. Hon sa "vem har kommit på denna dumma idén? Är man gifta så bor man tillsammans och är kära. Jag vill inte att pappa ska flytta. Alla ska bo här. Jag vill träffa er tillsammans och sova med er tillsammans. Jag vill inte behöva åka runt överallt".
 
Kan ni förstå hur mitt mammahjärta gick i tusen bitar? Jag som redan mår pest och pina. Men som tur var så gjorde hennes gråt-utbrott att jag slutade vara ledsen och kunde trösta henne istället.
 
Hon har varit på inskolning idag plus sett sin mamma ledsen och fått höra att pappa ska flytta. Allt bara kom ikapp henne troligtvis nu ikväll.. 
 
Jag är så arg. Så arg. Jag säger inget ont om Andreas alls till barnen, såklart.. men inombords kokar jag. Hur kan man, helt kall, komma hit på det sättet och sen bara åka till sin nya? 
 
Inom loppet på en månad har han valt att få mig att tycka synd om honom i en ångestattack, att skilja sig, att vara otrogen, att flytta ihop med henne. Jag finner inga ord!!
 
All oro och empati för honom är bortblåst. Jag har varit så blåögd att jag mår illa.
 
Hela huvudet värker av alla tårar han har orsakat.
 
Vad har jag gjort för att förtjäna detta ännu en gång? Att den jag är tillsammans med hinner träffa en ny innan vi har flyttat isär????

Jag känner en ilska över att han har fått mig att tycka synd om honom. När han låg och hade sin ångestattack så höll jag om honom, klappade honom i håret och sa att allt kommer bli bra. Jag är så himla dum. Han fick mig att tro att han tog husvagnen till Åhus för att få tid för sig själv och lyssna på ljudböcker, men idag fick jag reda på att "hon" har sommarstuga där. Jag blir så arg på mig själv.
 
Varför, varför skulle jag tro på äkta kärlek och kärnfamilj?
Kärlek verkar vara det som kommer vara oturen i mitt liv.
 
 Nu ska jag natta min blivande skolflicka och krama henne extra hårt.

Trött.

Mina ögon värker. Idag har jag gråtit mer än normalt. Suttit i Sösdala hos Tina och fått stöd och gråtit. Jag pratar ut med många för att få höra olika åsikter och behöver stödet från många håll. Jag är helt dämpad just nu.

Andreas har kört iväg ett par dagar nu. Ingen aning om vart. Idag fick jag höra elaka saker från honom.. han skrev att jag håller honom gisslan i detta hus. Att jag svartmålar honom för hela världen. Att jag njuter och jävlas för att han mår dåligt. Efter 7 år vet han tydligen inte vem jag är helt plötsligt?!

Jag orkar inte. Jag är helt slut i mitt huvud. Ena dagen är han supersnäll. Andra dagen är han en åhus-brat och idag är han en fånge i vårt hus.

I morse när barnen frågade vart pappa vart och jag svarade "vet inte" så grep det tag i mitt hjärta. 

SUCK.

Tom. Jag känner mig tom.
Fast samtidigt är hela jag fylld av frustration.
Det går upp och ner med mitt mående. Idag började jag storgråta på City Gross av alla ställen. Stod och pratade med Emelie och bröt ihop.
 
Tur jag har många runt mig som jag kan prata med om situationen. I love you!
 
Jag har många frågor jag vill få svar på, samtidigt känner jag att jag inte alls vill ha några svar.
 
Jag vill gå vidare, men inte i lägenhet. Absolut inte. Jag är livrädd att behöva sälja huset. Jag vill bo här, men samtidigt är det så mycket kostnader som tillkommer med just hus som jag är livrädd för.
 
Jag tänker på barnen hela tiden. Jag får ångest över Andreas beteende.
Han flyr.. flyr från allt. Han tror att han ska skaffa en lägenhet den 1/10 och fram till dess ska han sova på olika soffor hos vänner och hos hans pappa.. trots att vi inte har pratat igenom hur vi gör med allt. Han flyr så fort det blir jobbigt. Inatt när jag kom hem från pokerkvällen, så sa han bara "jag måste bort" sen körde han.. då var klockan 02:30. Han var borta hela natten (ingen aning om vart) och skrev idag vid 12 och frågade om barnen ville till Randiz.. klart dom ville det. Jag hindrar inte dom från att vara med sin pappa.. men göra så som han gör nu, det kommer jag inte acceptera. Tänk om jag skulle fly så fort det blev jobbigt? Det går ju inte.
 
Han har i princip aldrig köpt något till barnen. Han har typ aldrig badat dom, topsat deras öron, klippt deras naglar, fixat med kläder till förskola osv. Han är inte hjälpsam med något här hemma och har aldrig varit. När han inte är här så är det ingen skillnad för mig. Däremot (om han nu kommer ha barnen varannan vecka) så kommer han få känna på hur mycket jobb det innebär. Hur ska han orka med det när han inte ens orkar med en dag utan att behöva åka hem och gå och lägga sig för att han är helt slut?
 
Igår när han skulle til Åhus fick han för sig att man inte kunde ha strandleksaker i en plastpåse, det var "white trash" som han kallade det. Aston var tvungen att ha Ralph Lauren-piké. Jag fattar ingenting. Han är helt lost. Han vet inte vem han är och han behöver hjälp.
 
Jag försöker att fokusera på mig själv och barnen, men det är inte lätt med hans identitetskris och hur han bara flyr iväg och kommer och går som han vill och beter sig väldigt omoget.

Godnatt.

Vi körde och hälsade på mamma idag för första gången. Jag finner inga ord. Hon bor i kissluktande, möglig och äcklig källare hos sin bror i Hjärsås. Jag begriper det inte. Jag hade kunnat skriva en bok om min kära mor.

Vi körde inom mc-caféet vid Tydingesjön ikväll innan jag och barnen begav oss hemåt. Borta bra, men hemma bäst.. det stämmer verkligen. 

Lugnet nu när man ligger i sitt eget hus är magisk. Tanken på att inte få bo här mer gör ont i mig.. inte bara för min egen del. Jag älskar Stoby. Jag älskar detta huset.

Jag och barnen beställde mat nu ikväll. Jag har duschat och kletat in fejset med Aloe Vera.. hej värsta brännan! Får bli keps i morgon..

Båda barnen har badat och sover nu gott. Aston skrapar upp sin tå i asfalten om och om igen.. lilla gossen. Nu får han gå i foppatollorna när han går ut.

Haha.. han frågade Linda nu ikväll:
Vaur är ungarna? Faur de ha pladdorna?
Är han min göingepåg eller? Haha.

Måste sova nu. Sandviken kallar i morgon med sis och farmor med company. Där har man minnen ifrån som liten.






Sover dåligt.

Ja, av någon avdelning sover jag skitdåligt här hos sis. Vaknar flera gånger på nätterna och tillslut vaknar jag hur tidigt som helst. Suck.

Igår spenderade vi hela dagen på Barnens Gård. Jag, barnen, sis och Alva. Det var så mysigt där och perfekt för barnen. Synd att det är så galet varmt bara.. ja, jag skriver synd för det gör att man inte orkar göra något och man går runt och svettas ihjäl i över typ 30 grader dagligen :P Denna sommaren har varit den sjukaste vädermässigt.. jag ska inte klaga på det.. förra året regnade det hela sommaren och jag väljer hellre detta vädret alla dagar i veckan isåfall. Klart det ska vara badväder på sommaren :)

Problemet med min mage kvarstår. Har varit på vårdcentralen i Hässleholm men de kan inte göra så mycket. Jag har ju fått stämpeln med crohns sjukdom och det får jag lära mig att leva med helt enkelt. Äta mat som är bra för min mage..

En annan sak som kanske påverkar mage och mitt mående är ju såklart min och Andreas relation. Han ska flytta till en lägenhet, vi ska nu skiljas. För två år sedan hade vi(han) en kris får man väl säga. Han kom hem en dag och sa att han ville skiljas, bara sädär. Jag som tyckte allt var bra.. jag blev så jävla sårad och ledsen att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. I veckovis grät jag dagligen och mådde så himla dåligt. Jag tror att en del av mig försvann där och då. Den delen som vågade tro på oss försvann. Hur skulle jag kunna lita på att det inte skulle hända igen?

Nu har det hänt igen och trots att en del av mig var beredd på detta så rinner tårar från mina kinder ändå. 

Dock när jag ser tillbaka på det hela förstår jag ju att allt som händer och har hänt är för att Andreas mår skit rent ut sagt. Han behöver lära sig att älska sig själv för att kunna älska någon annan. Han behöver vara själv och hitta sig själv. Han behöver framförallt gå och prata med någon om sitt destruktiva beteende och prata om vad det är som gör att han aldrig kan vara nöjd. Hela tiden måste något nytt inskaffas eller göras.

Jag sörjer mest att jag trodde min framtid med våra barn skulle vara som en kärnfamilj. Det har alltid varit min dröm. Mardrömmen för mig är ju just detta som kommer hända - att få träffa mina barn på halvtid. Men jag försöker tänka positivt.. det är så många som klarar det och mår bra ändå.

Jag är livrädd över att inte klara av att ha huset själv. Jag vill inte lämna Stoby för barnens skull. De har kompisarna i Stoby och jag vill att de ska växa upp i ett hus, inte i en liten lägenhet. 

Just nu är livet upp och ner. Men ingen av oss mår bra som det är nu. Idag ser jag ett ljus i tunneln. Frågade ni mig för två år sedan så var allt kolsvart.  Jag känner mig nu redo att avsluta vår relation, jag känner det denna gången. Nu har vi barn ihop och såklart kommer vi vara sams för deras skull och tänka på deras bästa i allt... men jag är redo att gå vidare i livet. Jag har mått dåligt och det vill jag inte göra mer.

Tack för alla som stöttar mig och finns runt omkring mig.
Tack för mina två fantastiska barn.
Tack för att jag jobbar i Hässleholm.