Rutiner är åter tillbaka.
Hittade bästa texten just nu.
You wanna play, you wanna stay, you wanna have it all
You started messing with my head until I hit a wall
Maybe I shoulda known, maybe I shoulda known
That you would walk, you would walk out the door
You started messing with my head until I hit a wall
Maybe I shoulda known, maybe I shoulda known
That you would walk, you would walk out the door
Said we were done, you met someone and rubbed it in my face
Cut to the punch, she broke your heart, and then she ran away
I guess you shoulda known, I guess you shoulda known
That I would talk, I would talk
Cut to the punch, she broke your heart, and then she ran away
I guess you shoulda known, I guess you shoulda known
That I would talk, I would talk
But even if the stars and moon collide
I never want you back into my life
You can take your words and all your lies
Oh oh oh I really don't care
Even if the stars and moon collide
I never want you back into my life
You can take your words and all your lies
Oh oh oh I really don't care
I never want you back into my life
You can take your words and all your lies
Oh oh oh I really don't care
Even if the stars and moon collide
I never want you back into my life
You can take your words and all your lies
Oh oh oh I really don't care
I can't believe I ever stayed up writing songs about you
You don't deserve to know the way I used to think about you
Oh no not anymore, oh no not anymore
You had your shot, had your shot, but you let go
You don't deserve to know the way I used to think about you
Oh no not anymore, oh no not anymore
You had your shot, had your shot, but you let go
Now if we meet out on the street I wont be running scared
I'll walk right up to you and put one finger in the air
And make you understand, and make you understand
I'll walk right up to you and put one finger in the air
And make you understand, and make you understand
You had your chance, had your chance
Håll tummarna för att karma kommer och hälsar på.
Arg.
Okej. För varje dag som går blir jag argare och argare.
Jag älter det han har gjort mot mig och oss om och om igen i mitt huvud.
Hur kan han skicka en snapshat-bild till en av mina vänner med en bild på havet, på mat och på halva denna tjejen han nu träffar och skriva "Världens bästa tjej, världens bästa mat och världens bästa ställe". Jag spyr... har han ingen respekt för fem öre i kroppen?
HUR KAN MAN VARA SÅ EGOTRIPPAD?
Hur kan man lämna huset, mig och sina barn här och bara gå in i ett nytt förhållande så snabbt?? Jag begriper ingenting. Det är ett sådant slag under bältet att jag mår illa. Hela min släkt är så jäkla arga och avskyr honom, precis som jag gör mer och mer. Hur kan han vilja avsluta vår relation på detta viset och skada den så intensitvt för all framtid? Hur kan han göra såhär mot sina barn? Att bara lämna dom för en ny tjej..
Idag frågade Ammy mig vart han bor.. jag fick ljuga för henne och säga "kanske hos kompisar, hos Daniel och sådär". Fyför.............
Idag blev jag nekad av SBAB att ta över huset. Det var blankt nej från deras sida.. min inkomist räcker inte och då de beräknar på en ränta på 7% så är det kört. Jag har bokat ett möte med Glimåkra sparbank också och ska höra deras åsikt. Det lutar ju åt att vi måste sälja huset..
Tanken på att jag och barnen ska bo i en lägenhet och att deras uppväxt inte ska få vara här i Stoby med klasskompisarna får mig att må så dåligt att jag bryter samman. Jag vill inte lämna Stoby.. inte ett enda dugg! Jag vet inte vart jag ska ta vägen............
Fyfan för allt just nu. Jag är helt slutkörd. Jag orkar inte....
Fy fan...
Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, men känner ändå att jag måste. Det känns som jag är i en bubbla med ständig sorg och ständig ilska som strömmar i hela mig.
Idag kom Andreas hit med skilsmässopapper och han släppte bomben att han har träffat en annan. Vi berättade för barnen att pappa ska flytta. Andreas packade en resväska och åkte till sin nya tjej.
Vi sa till barnen att pappa ska flytta/har flyttat. Då tog dom det bra. Men eftersom barnen har sett mig gråta hela dagen, så kom det väl ikapp Ammy nu ikväll. Jag har precis lyckats trösta min blivande 6åring efter att hon bröt ihop och låg och grät i ren förtvivlan över att pappa har flyttat. Hon sa "vem har kommit på denna dumma idén? Är man gifta så bor man tillsammans och är kära. Jag vill inte att pappa ska flytta. Alla ska bo här. Jag vill träffa er tillsammans och sova med er tillsammans. Jag vill inte behöva åka runt överallt".
Kan ni förstå hur mitt mammahjärta gick i tusen bitar? Jag som redan mår pest och pina. Men som tur var så gjorde hennes gråt-utbrott att jag slutade vara ledsen och kunde trösta henne istället.
Hon har varit på inskolning idag plus sett sin mamma ledsen och fått höra att pappa ska flytta. Allt bara kom ikapp henne troligtvis nu ikväll..
Jag är så arg. Så arg. Jag säger inget ont om Andreas alls till barnen, såklart.. men inombords kokar jag. Hur kan man, helt kall, komma hit på det sättet och sen bara åka till sin nya?
Inom loppet på en månad har han valt att få mig att tycka synd om honom i en ångestattack, att skilja sig, att vara otrogen, att flytta ihop med henne. Jag finner inga ord!!
All oro och empati för honom är bortblåst. Jag har varit så blåögd att jag mår illa.
Hela huvudet värker av alla tårar han har orsakat.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta ännu en gång? Att den jag är tillsammans med hinner träffa en ny innan vi har flyttat isär????
Jag känner en ilska över att han har fått mig att tycka synd om honom. När han låg och hade sin ångestattack så höll jag om honom, klappade honom i håret och sa att allt kommer bli bra. Jag är så himla dum. Han fick mig att tro att han tog husvagnen till Åhus för att få tid för sig själv och lyssna på ljudböcker, men idag fick jag reda på att "hon" har sommarstuga där. Jag blir så arg på mig själv.
Varför, varför skulle jag tro på äkta kärlek och kärnfamilj?
Kärlek verkar vara det som kommer vara oturen i mitt liv.
Kärlek verkar vara det som kommer vara oturen i mitt liv.
Nu ska jag natta min blivande skolflicka och krama henne extra hårt.
Trött.
Mina ögon värker. Idag har jag gråtit mer än normalt. Suttit i Sösdala hos Tina och fått stöd och gråtit. Jag pratar ut med många för att få höra olika åsikter och behöver stödet från många håll. Jag är helt dämpad just nu.
Andreas har kört iväg ett par dagar nu. Ingen aning om vart. Idag fick jag höra elaka saker från honom.. han skrev att jag håller honom gisslan i detta hus. Att jag svartmålar honom för hela världen. Att jag njuter och jävlas för att han mår dåligt. Efter 7 år vet han tydligen inte vem jag är helt plötsligt?!
Jag orkar inte. Jag är helt slut i mitt huvud. Ena dagen är han supersnäll. Andra dagen är han en åhus-brat och idag är han en fånge i vårt hus.
I morse när barnen frågade vart pappa vart och jag svarade "vet inte" så grep det tag i mitt hjärta.
SUCK.
Tom. Jag känner mig tom.
Fast samtidigt är hela jag fylld av frustration.
Det går upp och ner med mitt mående. Idag började jag storgråta på City Gross av alla ställen. Stod och pratade med Emelie och bröt ihop.
Tur jag har många runt mig som jag kan prata med om situationen. I love you!
Jag har många frågor jag vill få svar på, samtidigt känner jag att jag inte alls vill ha några svar.
Jag vill gå vidare, men inte i lägenhet. Absolut inte. Jag är livrädd att behöva sälja huset. Jag vill bo här, men samtidigt är det så mycket kostnader som tillkommer med just hus som jag är livrädd för.
Jag tänker på barnen hela tiden. Jag får ångest över Andreas beteende.
Han flyr.. flyr från allt. Han tror att han ska skaffa en lägenhet den 1/10 och fram till dess ska han sova på olika soffor hos vänner och hos hans pappa.. trots att vi inte har pratat igenom hur vi gör med allt. Han flyr så fort det blir jobbigt. Inatt när jag kom hem från pokerkvällen, så sa han bara "jag måste bort" sen körde han.. då var klockan 02:30. Han var borta hela natten (ingen aning om vart) och skrev idag vid 12 och frågade om barnen ville till Randiz.. klart dom ville det. Jag hindrar inte dom från att vara med sin pappa.. men göra så som han gör nu, det kommer jag inte acceptera. Tänk om jag skulle fly så fort det blev jobbigt? Det går ju inte.
Han har i princip aldrig köpt något till barnen. Han har typ aldrig badat dom, topsat deras öron, klippt deras naglar, fixat med kläder till förskola osv. Han är inte hjälpsam med något här hemma och har aldrig varit. När han inte är här så är det ingen skillnad för mig. Däremot (om han nu kommer ha barnen varannan vecka) så kommer han få känna på hur mycket jobb det innebär. Hur ska han orka med det när han inte ens orkar med en dag utan att behöva åka hem och gå och lägga sig för att han är helt slut?
Igår när han skulle til Åhus fick han för sig att man inte kunde ha strandleksaker i en plastpåse, det var "white trash" som han kallade det. Aston var tvungen att ha Ralph Lauren-piké. Jag fattar ingenting. Han är helt lost. Han vet inte vem han är och han behöver hjälp.
Jag försöker att fokusera på mig själv och barnen, men det är inte lätt med hans identitetskris och hur han bara flyr iväg och kommer och går som han vill och beter sig väldigt omoget.
Godnatt.
Vi körde och hälsade på mamma idag för första gången. Jag finner inga ord. Hon bor i kissluktande, möglig och äcklig källare hos sin bror i Hjärsås. Jag begriper det inte. Jag hade kunnat skriva en bok om min kära mor.
Vi körde inom mc-caféet vid Tydingesjön ikväll innan jag och barnen begav oss hemåt. Borta bra, men hemma bäst.. det stämmer verkligen.
Lugnet nu när man ligger i sitt eget hus är magisk. Tanken på att inte få bo här mer gör ont i mig.. inte bara för min egen del. Jag älskar Stoby. Jag älskar detta huset.
Jag och barnen beställde mat nu ikväll. Jag har duschat och kletat in fejset med Aloe Vera.. hej värsta brännan! Får bli keps i morgon..
Båda barnen har badat och sover nu gott. Aston skrapar upp sin tå i asfalten om och om igen.. lilla gossen. Nu får han gå i foppatollorna när han går ut.
Haha.. han frågade Linda nu ikväll:
Vaur är ungarna? Faur de ha pladdorna?
Är han min göingepåg eller? Haha.
Måste sova nu. Sandviken kallar i morgon med sis och farmor med company. Där har man minnen ifrån som liten.
Sover dåligt.
Ja, av någon avdelning sover jag skitdåligt här hos sis. Vaknar flera gånger på nätterna och tillslut vaknar jag hur tidigt som helst. Suck.
Igår spenderade vi hela dagen på Barnens Gård. Jag, barnen, sis och Alva. Det var så mysigt där och perfekt för barnen. Synd att det är så galet varmt bara.. ja, jag skriver synd för det gör att man inte orkar göra något och man går runt och svettas ihjäl i över typ 30 grader dagligen :P Denna sommaren har varit den sjukaste vädermässigt.. jag ska inte klaga på det.. förra året regnade det hela sommaren och jag väljer hellre detta vädret alla dagar i veckan isåfall. Klart det ska vara badväder på sommaren :)
Problemet med min mage kvarstår. Har varit på vårdcentralen i Hässleholm men de kan inte göra så mycket. Jag har ju fått stämpeln med crohns sjukdom och det får jag lära mig att leva med helt enkelt. Äta mat som är bra för min mage..
En annan sak som kanske påverkar mage och mitt mående är ju såklart min och Andreas relation. Han ska flytta till en lägenhet, vi ska nu skiljas. För två år sedan hade vi(han) en kris får man väl säga. Han kom hem en dag och sa att han ville skiljas, bara sädär. Jag som tyckte allt var bra.. jag blev så jävla sårad och ledsen att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. I veckovis grät jag dagligen och mådde så himla dåligt. Jag tror att en del av mig försvann där och då. Den delen som vågade tro på oss försvann. Hur skulle jag kunna lita på att det inte skulle hända igen?
Nu har det hänt igen och trots att en del av mig var beredd på detta så rinner tårar från mina kinder ändå.
Dock när jag ser tillbaka på det hela förstår jag ju att allt som händer och har hänt är för att Andreas mår skit rent ut sagt. Han behöver lära sig att älska sig själv för att kunna älska någon annan. Han behöver vara själv och hitta sig själv. Han behöver framförallt gå och prata med någon om sitt destruktiva beteende och prata om vad det är som gör att han aldrig kan vara nöjd. Hela tiden måste något nytt inskaffas eller göras.
Jag sörjer mest att jag trodde min framtid med våra barn skulle vara som en kärnfamilj. Det har alltid varit min dröm. Mardrömmen för mig är ju just detta som kommer hända - att få träffa mina barn på halvtid. Men jag försöker tänka positivt.. det är så många som klarar det och mår bra ändå.
Jag är livrädd över att inte klara av att ha huset själv. Jag vill inte lämna Stoby för barnens skull. De har kompisarna i Stoby och jag vill att de ska växa upp i ett hus, inte i en liten lägenhet.
Just nu är livet upp och ner. Men ingen av oss mår bra som det är nu. Idag ser jag ett ljus i tunneln. Frågade ni mig för två år sedan så var allt kolsvart. Jag känner mig nu redo att avsluta vår relation, jag känner det denna gången. Nu har vi barn ihop och såklart kommer vi vara sams för deras skull och tänka på deras bästa i allt... men jag är redo att gå vidare i livet. Jag har mått dåligt och det vill jag inte göra mer.
Tack för alla som stöttar mig och finns runt omkring mig.
Tack för mina två fantastiska barn.
Tack för att jag jobbar i Hässleholm.
Förresten..
Jag vet inte om någon hörde min önskan, men min magont försvann på måndagskvällen. Jag kunde gå två dagar inne på djurparken utan magont.. halleluja moment på den! Så tacksam!
Kolmårdens djurpark var fantastisk!
Ledsen.
Ångest i hela min kropp när jag tittar på mina två sovande barn bredvid mig ikväll. Jag har ångest över att jag har varit så irriterad mot dom på sistone.
När det blir för mycket för mig så går det ut över barnen.. det är inte rättvist ett dugg. Jag ska verkligen jobba på det och försöka tänka mig för innan jag säger ifrån.
Denna värmen gör det ännu värre. Orken är inte där till att vara tillräcklig.. men som sagt: Jag ska jobba på det. Det finns inget viktigare för mig än er. Förlåt.
Orkar inte mer..
Min mage är fullständigt kaos.
Jag har sedan i torsdags haft samma symptom som för två år sedan då jag blev inlagd. Jag har sjuka magknip.. (de gör så ont att jag blir gråtfärdig och svettig). Dessutom diarré på det, så jag får springa på toa hela tiden och får inte behålla någon vätska/näring.
Igår var jag på vårdcentralen här i Kolmården, jag fick ett stick i fingret och inflammationsvärdet var inte så högt så jag fick ingen antibiotika som jag hade hoppats på.
Jag är helt matt. Igår vågade jag äts en gång på hela dagen och det var kokt mat.. då gick det bra, jag fick inte ont efteråt. Men nu inatt har jag fått springa på toa med magknip två gånger igen :(
Jag satt och storgrät på vårdcentralen och jag storgrät när jag ringde 1177 för detta är så fruktansvärt jobbigt.
Jag vet att sist så hittade dom en liten inflammation i tunntarmen, men då försvann det onda och diarrien med hjälp av dropp/fasta i några dagar och antibiotika. Är det samma nu dom blossar upp igen? Det är ju nästan samma tidpunkt på året som sist, varför??
Jag vet inte vad jag ska göra...
Idag och i morgon ska vi in på djurparken och snälla gud, gör att jag inte har ont så jag kan få njuta av min semester med mina barn :( jag lider just nu.. jag som älskar att vara på camping med husvagn, men jag har mest gråtit här och fått springa till toaletten som ligger en bit bort :( hatar detta....
Nu går jag.
Sådär ja, idag går jag på semester i 4 veckor..
But you put on quite a show
You really had me goin'
But now it's time to go
Curtains finally closin'
That was quite a show
Very entertaining
But it's over now
You really had me goin'
But now it's time to go
Curtains finally closin'
That was quite a show
Very entertaining
But it's over now
Ammys önskelista.
Måndagsmorgon.
Ammys sista dag på förskolan.
Torsdag.
Torsdag och solen skiner och det är varmt som tusan, det är underbart!
Ikväll är det dags för bilbingo igen.. hoppas på storvinst ;)
Har fixat avslutning/sommarpresent till barnen, tänk att det är Ammys absolut sista dag på dagis i morgon. Hon ville ge fröknarna och ”mat-tanten” något också, så det har jag fixat :)
Åå, jag ser framemot helgen med Sveriges match och grymmefest i Stoby Bygdegård!
Måste öva inför nästa helgs dop också.. det känns bra att sjunga en sådan underbart fin låt:
https://www.dopguiden.se/livet-i-min-famn/
Tisdag.
Pratat med VC
Ja, de på vårdcentralen tror att jag har en släng av magkatarr. Blä. Dags att käka omeprazol och äta kokt mat ett par dagar..
